Blog Image

Minnen och möten.

Karin Malmsten

Ofta har jag fått uppmaningen att berätta om människor jag mött. Här blir en del sånt. Och lite annat.

Alice Tegnér och Villa Sola i Ormaryd

Gudstjänsten i P1 Posted on Wed, September 27, 2017 19:41:46

Midsommargudstjänst direktsänd från Alice Tegnérs
Södra Äng, Ormaryd.

Under 1993 – 2017, i 24 år, har jag producerat
radiogudstjänster. Ibland har jag då hamnat på ställen som jag förmodligen aldrig
skulle ha hamnat annars. Som midsommardagen den 20 juni 1998.

Nu när jag städar lådor inför pensioneringen ramlar
ett kort ut. Det föreställer Villa Sola i Ormaryd på småländska höglandet. Där
en av Sveriges största och mest produktiva visdiktare bott. Nämligen Alice
Tegnér, musiklärare författare och tonsättare av bland annat barnvisor
(1864-1943). Men också tonsättningen av psalm 134, Viktor Rydbergs ”Gläns över
sjö och strand”.

Solen sken över Villa Sola.

Jag minns väl logen vi sände ifrån där Alice barnbarn
Björn Tegnér och hans fru Gudrun var värdar och ägare.

Midsommarkänslan med Gränna
spelmän, sångare från Norra Solberga och en församling i midsommarstämning.
Inte minst för att Villa Sola fanns kvar bland lövträd, enebackar och
stengärsgårdar.

Alice och hennes man Jakob (1851-1926) sökte
sig till Ormaryd och började bygga 1897, sen läkare rekommenderat familjen från
Djursholm, Stockholm att söka sig till den höga luften på småländska höglandet
för barnens hälsas skull. Byggena i Södra Äng betalades mestadels med Alice
visproduktion. Villa Sola är sommarhuset.

Deras son sportjournalisten och idrottsledaren Torsten Tegnér (1888-1977) och hans hustru Stina (1900-1973) övertog Sola. Föräldrarna till Björn Tegnér (1929-2017).

Enligt traditionen skall Alice Tegnér ha skrivit barnvisorna “Ute blåser sommarvind”, “Majas visa” samt sjömansvisan som börjar: “Friskt är på hav” på Sola.

Ute blåser sommarvind

Givetvis hördes Alice visor i gudstjänsten denna
midsommardag.

I gudstjänsten hördes ”Ute blåser sommarvind”, skriven
på Sola med en Dubbelkvartett från Norra Solberga församling under ledning av
musikdirektör Sören Gustafsson, Gränna Spelmän medverkade och Alice Tegnérs
barnbarn Björn Tegnér intervjuades om platsen och läste bibeltext, kyrkoherde
Jussi Brodd var liturg och teol.stud Jenny Brodd predikade.

Länkar

Om Sveriges främsta skapare av barnvisor under 1900-talets första hälft, Alice Tegnér

Om Villa Sola

Om släkten Tegnér

Minnesord över Björn Tegnér

Vykort som visar Villa Sola.



Historielöshet

Funderingar Posted on Sun, March 12, 2017 12:39:54

Jag är oerhört bekymrad över att upplevd historia både förnekas, skrivs om
och bortförklaras.
Att inte historia används som något att dra lärdom av inför
framtiden.
Jag har svårt rent förnuftsmässigt att ta in det.

Jag har tänkt ett tag på det faktum att jag är född 1955. Dvs exakt tio år
efter andra världskrigets slut.

Jag växte upp med en far som låg i beredskap i Eksjö i åratal på 40-talet –
som så många andra i hans generation – och ständigt berättade om hur det var
och kunde datumen för varje militärt slag och namnet på varenda naziledare och
varje norsk motståndskämpe.

En norsk motståndskämpe gifte in sig i släkten – som så många andra norrmän
som internerats i Öreryd och hittade kärleken i Gnosjö.

Med en mor som bryggt kaffe på cikoria och berättat om
mörkläggningsgardiner och ransoneringskuponger.

Om vita bussar som räddade judar ur koncentrationsläger.

Jag har mött förintelsens överlevare, vitabusschaufförer, tyskar som stred,
norrmän som flydde över gränsen, övertygade nazisten, medlöparen och svensken
som lärde sig esperanto i tron på ett gemensamt språk som skulle ge oss en
gemensam värld och en värld i fred. Och många fler som skapade historien.

Krig och nazism är inte historia för mig. Det är en del av uppväxten. Genom
böckerna i bokhyllan “Rapport från nr24”, “Esperanto för
nybörjare”, “Andra världskriget i tio band” osv.

Därför tror jag på människors lika värde, respekt mot varandras olikheter.
Jag vill hysa hopp för mänskligheten. Vissa dagar är det svårare. Idag är det en
sån dag. När jag läser om hat och intolerans och hur det skulle vara
“yttrandefrihet” att inte respektera att vi är olika.

Men hoppet finns där.
Jag kommer igen. Det vet jag. Jag tror nämligen på godheten och att den inte
kan stoppas.

Min pappa Herbert Hermansson underberedskapen på Ing 2 i Eksjö 1943.



Jokkmokks-Jokke ringer

Gnosjö Posted on Tue, December 13, 2016 10:49:41

En dag på jobbet ringer det.

-Hej det är Jokkmokks-Jokke.

Det han ville var att få tag i en fantastiskt duktig äldre dam som var
pianist och som hade ställt upp och spelat när han blev uppmanad att sjunga vid
en samling i en svensk kyrka på Kanarieöarna. Nu visste han inte hennes namn
och undrade om jag som journalist kunde veta vem i Gnosjö detta kunde vara.
Direkt tänkte jag på Märta. Jag ringde Beklädnadsaffären i Gnosjö och frågade
om hon varit på Kanarieöarna och kompat Jokkmokks-Jokke.

-Jo nog var det så. Men det var ju inte så märkvärdigt för han hade ju inga
noter så det var ju bara att kompa lite.

Sen fick jag övertala Märta att vara med och överraska Jokkmokks-Jokke.

Så i direktsändning så ringer jag honom och han fick berätta om sin jakt på
denna fantastiska pianist i Gnosjö.

Och sen är Märta med på telefon också och han fick kontakt med henne i
direktsändning!

Han var djupt tacksam och Märta tyckte allt att det var lite roligt. Men
det kan nog andra henne mer närstående berätta mer om.

Så minns jag det i alla fall fast det är många decennier sen, så jag kan
minnas fel i några detaljer.

Bengt Jokkmokks-Jokke Djupbäck, född Johansson bjöd bl a in Märta till sitt
stora möte i Porsi. Jag vet att Märta uppskattade den här bekantskapen.

Inspirerad att berätta detta av en bild på FB om Märtas gäng.
Märtas gäng är ett gäng musiker och sångare i Gnosjö som glatt många genom
åren. inte minst på äldreboenden.
Och fast Märta Magnusson på Beklädnadsaffären är död så finns fortfarande
Märtas gäng kvar.

Jag tror det hände på 80-talet. Jokkmokks-Jokke dog 1993. Märta dog 30/5 2012.

Bilden (vet inte vem som är fotograf, hittad på facebook) är tagen 1997.



Formel 1 i Anderstorp

Anderstorp Posted on Wed, June 15, 2016 14:35:38

Gamla minnen från Scandinavian Raceway där jag var alla år från 1977.

Både på Formel 1 och sen på på VM i TT/ Road Racing.

De här bilderna är från juni 1977 när jag var där som journalist för första gången. Jag jobbade på Smålandsnytt. De regionala radionyheterna över Småland.

Presskonferens med Gunnar Nilsson och Ronnie Pettersson juni 1977 i hangaren. Kommer ihåg hur det kändes att sitta där och lyssna.

Reportrarna Anders Fridell och Lennart Broman.


Bengt Lekman, RRC och Christer Östberg, SR Växjö.


Erik Fröst, RRC.



Freddie Wadling är död och saknad

Möten Posted on Wed, June 15, 2016 14:08:54

“Blott en dag” sjöng han. 14 juni 2000, enda gången jag träffat Freddie Wadling.

Det var när cdn just kommit med Frälsningsarmens mest önskade sånger och Freddie var en av sångarna. Då firades “Tusen år av kristen tro” i Husaby. Han var med och sjöng. Jag bandade gudstjänster.

Vi stod och pratade en lång stund. Jag minns honom som en riktigt skön kille. Trevlig och lätt att ha att göra med.

Och det var inga problem att banda, men vi sände det aldrig sen. Vi sände bara två av de tre gudstjänsterna vi bandade och då kom inte Freddie med. Men inspelningen ligger nog i någon av mina lådor.

Blott en dag

3 juni 2016 P1 kulturnytt



Snubblade mig in i monument

P4 Sveriges Radio Jönköping Posted on Wed, June 15, 2016 13:58:07

Ajajaj. Jag snubblade när jag var ute på jobb häromsistens så nu finns tre av mina fingrar (ni ser dem i nederkant på bilden) också i monumentet i Åbroparken. Inte min mening att lägga mig i så bokstavligen. Förlåt.

Visst skulle ni också gripa tag i det ni har intill er om ni var på väg att dyka omkull?

Inte hann jag se att det var en cementplatta som var förberedd för att kommunstyrelsens ordförande och två skateföreningars ordförande skulle trycka sina händer där för att visa på samarbete. Nu blev det mina fingrar också.

Jag trodde mina fingrar skulle putsas bort men icke. Det var visst så att de tyckte det var lite kul att jag lade mig i. I och för sig ofrivilligt men ändå.

Jag lade ju fingrarna bokstavligen emellan.

Handavtryck för framtidens skatepark



En helig anda

Gnosjö Posted on Mon, March 07, 2016 18:47:26

Lustspelet “En helig anda”.

1997 eller 1998? jag tror kanske att bilden är
från 1998 för det var då jag bandade teatern för Radio Jönköping.
Jag minns att jag bandade två föreställningar, tog det bästa ur varje
föreställning – fick bort mycket blåst i mikrofonerna på det viset – och
klippte ihop det till en “sommarföljetong” i sex avsnitt gånger ca 15
minuter. Det var med det jobbigaste jag gjort att anpassa detta till radio.
Fick tillsammans med Carl-Johan skriva mellantexter och “polisen”
fick gå in i studio och läsa mellantexterna.
Vad teknikern Marcus Gieselman och jag slet för att det skulle fungera i radio.
Att det fungerade i Hylténs utomhus – det vet vi ju alla att det gjorde.

Längst till vänster i bild Arne Karlsson, sen Carl-Johan von Seth.

I blå skjorta Peter Pettersson, åt höger Evert
Lindkvist, Lena Högberg, landshövding Maria Larsson, Örebro i blå snickarbyxor, Britt Bergström och Åke Ask. Bakom Lena Högberg står Mats Holmberg, Marianne Olofsson, Sig-Britt Stolt i grön hatt, Sune Petersson står långt bak. I det röda håret Britt Bergström jämte Åke Ask.

Foto: Arne Svensson.



Kungen inviger nationalparken

Store Mosse Posted on Mon, March 07, 2016 18:01:06

1982 invigs Store Mosse till Nationalpark. Långt till vänster i bild sitter jag med långt hår, sladdvinda och bandspelare.

Kungen var vid
invigningen av Store Mosse till nationalpark. Då landade han med helikopter på
Lövö och gick i lågskor över mossen på vandringsleden till Kittlakull.

Jag frågade redan på
Lövö om han och generaldirektör Valfrid Paulsson ställde upp i de direktsända
nyheterna kl. 12. Och det gjorde de. När klockan var tolv och dags för nyheter
så gick jag fram och stoppade alla som gick vandringen på spången. Det råkade infall på Lilla Lövo. Då stannade ALLA, men då ställde sig kungen och dirigerade förbi alla utom generaldirektören och Säpo.

Han måste ha funderat
på väg över mossen, där han gick i lågskor när alla andra hade stövlar. Han
pratade till min stora förvåning oavbrutet i 2 minuter MINST om sin flygtur med
helikoptern in till Lövö. Han var omöjlig att få stopp på! och min sändningstid
rann iväg. Vi hade inte så lång sändningstid, bara 12 – 12.30 varav nyheterna fick vara max en kvart. Min erfarenhet sen tidigare intervju var att kungen var fåordig och att
jag fick dra varje ord ur honom. Men icke. jag hade nogsamt förberett ett helt batteri med frågor eftersom mina förväntningar var låga, men hann kanske ställa två-tre stycken.

OB-bussen med Egon
Holm som tekniker, var parkerad på höjden i Hädinge, så det var fri sikt över
mossen till mesen. Jag fick bära “ryggsäck” med sändarutrustning över
mossen mellan Lövö och Kittlakull. I sex km. Den invigningen glömmer jag inte i första
taget!

Vid lunchen i tältet vid
järnvägsbron bredvid Kittlakull på Store Mosse hamnade jag – som sig bör – vid
nedersta bordet så långt bort som möjligt. Till bordet hade jag SÄPO. Hur jag
vet det? Jo, när man sträcker fram handen och hälsar och säger sitt namn, så
sträcker de bara fram handen och säger hej. De talar aldrig om vad de heter.

LÄS MER om Store Mosse, största sammanhängande myrområdet söder om Lappland.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Store_Mosse_nationalpark

https://www.sverigesnationalparker.se/park/store-mosse-nationalpark/nationalparksfakta/#.Vt2wUk32bIU



Frälsningsarmén lägger ned i Värnamo

Värnamo Posted on Sun, March 06, 2016 19:27:31

Den 23 januari 2016 var jag med med om frikyrkohistoria. Frälsningsarmén i Värnamo lades ned. Nedläggningsgudstjänst.

1878 var Bramwell Booth i Värnamo och predikade i tredje klassens väntsal på nybyggda Värnamo station. Han gästade vännen Billups som byggde Halmstad-Nässjö järnväg.

Bokhandlare Hanna Ouchterlony greps av budskapet om “Blod och eld”. Hon åker till William Booth i England och kommenderas efter några år som major till Stockholm där första mötet för Frälsningsarmen hålls på Ladugårdsgärde vid nuvarande Östermalmstorg den 28 dec 1882. Hon blir kommendör för Sverige och Norge.

I Värnamo startar kåren 1889 och läggs ner idag den 23 januari 2016. Fanorna rullades ihop och lades på den röda botbänken. Vemodigt och nutidshistoria.
Lokalen var så fullsatt så folk satt i trappan och stod och hängde mot väggarna. Vi var över 300 personer där.

De gamla sångerna sjöngs av strängmusikkåren och spelades av Hornmusikkåren från Skillingaryd. Eftersom så många delat bilder på FB och varit intresserade så uppdaterar jag nu med en länk som bjuder på fler bilder och ljud.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=6353255

På bilderna:
Soldat Britt Hilmersson.
Medlemsmatrikeln lämnades över till Therese Frisk Skillingarydskåren.
Soldaterna i Värnamo fick blomma.
Värnamosonen Bertil Dievert sjöng. En av de frälsningsofficerare som en gång vuxit upp i Värnamokåren. Två av soldaterna, Verna och Otto Gustafsson tillsammans med sin son Bertil som blev officer på 70-talet.
Kjell Olausson lämnar över nyckeln till Robert Tedenby Hela människan-LP Finnveden som precis som Frälsningsarm’en ser den lilla trasiga människan.
Pingstvännen Bernt Hirby var där för att minnas att hans farbror blev frälst vid den botbänken. Farbrodern hette Georg Gustafsson och blev en av Pingströrelsens stora ledare under decennier. Bernt tillsammans med Kjell Olausson.
FAnorna rullades samman och lades på botbänken.



Bodil Malmsten

Möten Posted on Sun, March 06, 2016 18:55:14

Ibland dyker minnen upp. Som när jag för många år sen på bokmässan ser Bodil Malmsten (1944-2016).

Får för mig att hälsa. Går fram tar i hand och säger: “Karin Malmsten”.
Och möts av ett STORT leende. Hon hade tydligen också fått frågan: “Är ni släkt?”
Ett leende i samförstånd.

Båda tyckte det var kul att bara hälsa och ha träffats under några minuter.
Ett varmt samförståndets leende från någon jag inte kände men som jag minns och gläds åt och tänkt mycket på de senaste dagarna. …

PS

Vi var inte släkt oss veterligen. Och dessutom har jag gift mig till Malmsten.
Och så många gånger folk sagt fel och kallat mig Bodil. Oräkneligt.

LÄS MER https://sv.wikipedia.org/wiki/Bodil_Malmsten



Trasig sändningsutrustning och frihandelsministern

Anderstorp Posted on Sun, March 06, 2016 18:22:37

Affärsracet på motorbanan i Anderstorp 15 maj 2009

Det var den eftermiddagen då förstärkaren i sändningsutrustningen lade av och jag inte “kom hem” med sändningen först.

Men supermannen/teknikern Lars Runström hjälpte mig med instruktioner per telefon, så jag kopplade bort söndrig förstärkare och kopplade in marantzen (datorbandspelaren) som förstärkare i stället. En rejäl tjuvkoppling.

Vilket betydde att jag var tvungen att ta ministern Ewa Björling till kofferten för då kunde jag inte använda den bärbara mesen och ta med mig på ryggen. Hon tyckte det var så intressant att det gick att lösa så hon bloggade om småländska klurigheter sen.

Tack för bilderna Peter Dallman.

Här går att läsa om vad frihandelsministern själv tyckte om att bli intervjuad i en koffert. Innovativt var visst ordet hon använde. https://frihandelsministern.wordpress.com/2009/05/15/affarsracet-i-anderstorp/

“Har tillbringat dagen i Anderstorp på Affärsracet. Jätteroligt att se så många pigga företag på plats. Startade besöket med en rolig intervju i Sveriges radio. Journalisten hade problem med utrustningen, men fyndig som hon var hade hon själv ”tjuvkopplat” ihop en egen variant med hjälp av sin bandspelare. Det fungerade bra, men det är första gången jag gör en intervju i bakluckan på en bil. Innovativt gjort och just innovation är ju också något som kännetecknar denna regionen.”



Reinfeldt och Formel1-Marcus

Anderstorp Posted on Sun, March 06, 2016 18:08:13

20150527 Affärsracet i Anderstorp på racerbanan

Det var första gången Fredrik Reinfeldt ställde upp på intervju sen han avgick.
Vi sände direkt från Affärsracet och lät honom inte slippa undan. smiley

Och sen var Formel 1 stjärnan Marcus Eriksson där också.

Team från radion var Andreas Crona, Sanna Hermansson och jag.

Jag har ju intervjuat även Ronnie Pettersson och Gunnar Nilsson på Anderstorp. kanske var det därför Marcus ställde upp? Han gillade att hamna i det sällskapet. Att bli intervjuad på klassisk Formel 1 mark i Anderstorp.



Remarkabel intervju

P4 Sveriges Radio Jönköping Posted on Sun, March 06, 2016 17:58:19

Augusti 1978.

Det här tidningsurklippet handlar om en av de mest remarkabla intervjuer jag blivit utskickad på av Janne Svensson, som var redaktionssekreterare.

Ung och oförskräckt åkte jag hem till kreaturshandlaren Arvid Lindberg, som stått med sin ENORMT långa plånbok med hur många fack som helst på Vrigstad marknad. Då kom kronofogden till marknaden och tog pengarna i beslag, så han var på bild med tom dragspelsplånbok.

Arvid (1924-1994) var bror med Maranta Målle Lindberg. Många år senare åkte Målle förbi mig på redaktionen i Värnamo och det enda han kunde prata om var sina travvinster. Så han skulle absoluta göra en rad åt mig. Som jag lämnade in. Och fick 2-3 rätt. Nästa gång jag såg honom undrade jag hur han kunde spela så dåligt åt mig. “Man måste våga för att vinna”, var svaret.

Målles kassetter och skivor sponsrades av Thitusons bil i Värnamo så han var i stan emellanåt. På hans kassetters omslagsbild stod han med sin bil och husvagn, sedemera husbil, utanför Thitusons.

Målle är ett unikum och berättade gärna om hur han landade i vit kostym med helikopter vid väckelsetältet och höll Maranatamöten på Kiviks marknad granne till stripptältet.

Läs mer om

Vrigstad marknad http://vrigstadshembygdsforening.se/?page_id=668

Vrigstad djurmarknad upphör http://vrigstadshembygdsforening.se/?page_id=763

Målle Lindberg https://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%A5lle_Lindberg



Tystnad på toalett vid sändning

P4 Sveriges Radio Jönköping Posted on Sun, March 06, 2016 17:43:15

Värnamo Nyheter 10 september 1981.

Det mest störande ljudet var när vaktmästarens son övade på trumpeten. De bodde ovanpå radions Värnamoredaktion på Enehagsvägen. Det finns ingen ljudisolering som klarar det. Då slog jag på studiolampan så det lyste på deras toalett. Annars var det mest att de inte skulle köra tvättmaskinen för den skar genom studioväggarna när den centrifugerade.
Tänk vilken olika syn på tystnad. Idag har jag inget mer än lite dämpning i taket för att det inte ska eka. Nu får det gärna höras att folk går förbi utanför fönstret till min enmansredaktion på Jönköpingsvägen. I mitt lilla kontorsrum hänger en mick över skrivbordet i all enkelhet.



Perka Lindorm

Möten Posted on Sun, March 06, 2016 17:34:55

Inte alla som fått epitetet “Syster” av radiolegendaren Perka Lindorm (1909-1989), son till poeten Erik Lindorm.
Han var radions “allvetare” som svarade på allt. Programmet hette “Svar idag”.
Denna hälsning bör ha varit någon gång tidigt 80-tal. När han var med hos oss och redde ut begreppet “Inför vår Herre är vi alla smålänningar”. Då fick vi lära oss att det inte betyder smålänningar som vi tror. Utan att uttrycket kommer från ” små länningar” dvs små människor.
Att vi inför Vår Herre är vi alla små människor.

Frasen har vi “Zacharias Topelius att tacka för. Han tog till klyschan för 130 år sen i ett jultidningskåseri och menade att hur kaxiga vi än tror oss vara, så är vi människobarn ganska små inför Vår Herre, vare sej vi bor i Stockholm, Oskarshamn eller Vuollerim. Han var inte speciellt ute efter smålänningarna. Förresten hade han snott uttrycket från danskarna. Där heter det: “Vi er alle Jyder for Vorherre” — Vi är alla jyllänningar inför Vår Herre. Skribenterna stal som korpar från varann redan för 130 år sen.”(Gits Olsson)

Mer om Perka Lindorm https://sv.wikipedia.org/wiki/Per-Erik_Lindorm



Idrottshistoria i Värnamo.

Värnamo Posted on Sun, March 06, 2016 17:28:26

Värnamospelen i friidrott samlade världens friidrottselit.

Brukade oftast ligga på måndagskvällen efter Formel 1, sedemera Road Racing VM- tävlingarna i Anderstorp. För då var ju sportjournalisterna från hela Norden ändå i bygden.

1981 års tävlingar är de jag kommer ihåg bäst. Då satt jag på Finnvedsvallen och hörde speakern säga att Linda Haglund fått förhinder. Och hon ersattes av ett ungt löfte vid namn Merlene Ottey. Jag minns hur jag satt på pressläktaren med Christer Ulfbåge och såg hur hon som en hind flöt fram över Finnvedsvallen banor. Den vackraste löpning jag sett.

Christer Ulfbåge hade en speciell kärlek till just Finnvedsvallen. Där hade han satt personligt rekord i diskus, berättade han för mig.
Sen efteråt fick vi veta att Linda Haglund blivit tagen för doping vid tävlingar på Slottsskogsvallen under helgen och det var därför hon inte dök upp i Värnamo.

I tidningen 22 juni 1984 kunde vi se Magnus Nilsson, Radio Jönköping, intervjua Linda Haglund (1956-2015). Då var hon tillbaks på Finnvedsvallen.



Vårtal Valborgsmässoafton Töllstorp 30 april 2009

Gnosjö Posted on Sun, March 06, 2016 16:48:49

I Töllstorp 30 april 2009.

Längtan

För mig är våren synonymt med längtan.

Längtan

Efter ljusare tider.
Efter sommaren.
Efter glada badande barn på bryggan.
Efter vänner som kommit ur vinteridet och dyker upp i trädgården för en improviserad fika.
Efter tid att umgås.
Efter semester och bara vara.
Efter soltorkad tvätt som luktar gott utan sköljmedel.
Efter sandaler på hallgolvet i stället för 20 par varma skor.
Efter baddräkter och handdukar på tork på altanräcket, istället för att stå där med uddapar av vintervantar

En Längtan bort

från skrapande av isiga bilrutor, hala vägar och stressiga arbetsdagar. Från vedbrasor och boss framför spisen.
När jag idag funderar över vad längtan är för mig och för andra människor så googlar jag på Internet. Jag får upp 1 310 000 träffar på ordet längtan och inser att vi är många som längtar.

Efter nästa lön.
Efter arbete.
Efter att bli frisk.
Efter att det ska gå bra för barn och barnbarn i livet.
Efter de som har dött.
Efter kärleken.
Efter lugn och ro.
Efter en tro.
Efter en tillvaro utan tvivel.
Efter ett barn.
Efter en katt eller hund som husdjur.
Efter en resa.
Efter att en pappa ska komma hem från fängelset.
Efter nästa match med favoritlaget.
Efter bättre träningsresultat.
Efter att hitta sina rötter.
Efter att partnern slutar vara otrogen.
Efter att kunna sluta med ett missbruk.
Efter att våga gå hem utan att bli misshandlad hemma.
Efter att det snart ska vara fredag igen.

Jag läser om mångas längtan när jag snabbt kollar av på google

Cajsa Stina Åkerström har skrivit:

Av längtan till dig.

“I en evighet levde jag som om du inte fanns.
I alla drömmar var du ändå nära, så underbart nära.
Och jag trodde jag fann dig, men du va nån annanstans.
Och varje gång jag funnit nån så såg jag att drömmen inte va sann.”

Det Cajsa Stina Åkerström beskriver så vackert är längtan efter närhet.

Närhet och omtanke. Det går inte att spara ihop till och köpa. Det måste bara finnas där. Kanske en klapp på en rynkig kind på serviceboendet från en stressad personal när längtan blir svår efter besök och närhet.

Längtan efter varandra

Efter en människa som erbjuder närhet, tröst, förståelse, stöd, omtanke.
Efter att vara sedd.
Efter att någon ska lyssna på ensamhetens rop.
Idag lägger vi ibland ut det på entreprenad till skolans kurator, samtalsterapeuten, BUP och psykologen. För vi stressar förbi längtan till att någon ska lyssna på oss. Vi betalar för att någon ska lyssna på oss. Eller så ringer vi jourhavande präst eller BRIS. Vi orkar inte lyssna fast vi så gärna ville.

Jag beundrar de som orkar lyssna. Som vill bära mångas bördor och längtan. Antingen de finns i närheten eller som får betalt för att lyssna. I vårt samhälle tror jag att de är VIKTIGA människor för att uppfylla vår längtan efter att bli sedda och hörda.

Jag tror också alla talangtävlingar och dokusåpor som kallas för underhållning är ett uttryck för längtan att bli sedd och hörd till varje pris. Några sekunder i strålkastarljuset ses som en erfarenhet. En längtan uppfylls

Längtan och hopp puttar oss mot framtiden, skrev humanisten och filosofen Michel de Montaigne redan på 1500-talet. För femhundra år sen insåg han att längtan är en viktig del av vår tillvaro.

Men längtan kan också göra ont även om det är enklare i vårens tid att prata om den positiva längtan. “Visst gör det ont när knoppar brister”, skrev Karin Boye.

Längtan kan också vara avundsjuka, missunnsamhet.

Annars hade ju inte postkodlotteriet uppfunnits – tänk om grannen vinner men inte jag! Ett garanterat framgångsrecept för ett svenskt lotteri.

Längtan kan också ge tacksamhet.

Jag är tacksam för att jag inte är tonåring längre.
Att jag är vuxen, att jag jobbat, fått livserfarenhet.
Att jag har ett arbete.
Att jag bor utmed en sjö.
Att jag har vänner, familj.
Att det finns sjukvård.
Att jag än en gång fått uppleva vitsippor, sädesärlan, nercabbade bilar som svischat förbi mig när jag kört i vårpromenadtakt.

“När man är ung, längtar man ut, när man är gammal, längtar man hem”, skrev Cora Sandel.

Hemlängtan är en annan sorts längtan.

Jag är 54 år i år och befinner mig mittemellan, men har börjat väga över åt att jag längtar hem, ständigt, när jag är borta.

Här nästgårds på Töllstorpsgården hade vi realskolefest. Då längtade jag ut.

Nu för tiden är jag på dåligt humör när jag packar och måste ge mig ut och resa iväg och jobba. Fast det är ju kul när jag vill är där. Fast roligare när jag väl är hemma igen.

Hemlängtan är också att vara trygg med sina rötter.

Jag är jättestolt över att jag är bonnadotter i tionde generationen på samma gård från Kvarnabo. Jag vet mina rötter. Som så många söker i Spårlöst och i släktforskningsprogram i TV.

Vi längtar efter att veta varifrån vi kommer för det har betydelse för vart vi är på väg.

Jag vet mina rötter inte minst för att faster Britta-Stina har släktforskat. Men jag är också helt fascinerad av att komma hem till Gnosjö och reda ut med Maggan på TeHås hur vi är släkt några led tillbaks. Det ger mig trygghet, men också stolthet. Jag är del av ett sammanhang. En följd av många människors längtan. Efter en framtid.

Att mina förfäder har haft ett tråddrageri på gården hemma som var det sista tråddrageriet av gamla modellen som var i bruk. Det är klart att jag känner av deras längtan när jag tänker på deras bärande av tunga lass genom skogarna, deras isolering i skogen borta från familjen med den upp och nervända veckogröten i ett kärl för gröten och fläsksvålen som smorde tråden. Det är klart de bar på en längtan om en bättre framtid för kommande generationer. Efter mat på bordet för sin familj, utbildning och pengar.

Idag längtar vi efter att ha mer TID.

Att ha mer TID för oss själva och våra närmaste. Men, handen på hjärtat, är det inte en prioritering vi måste göra om den längtan ska ha en chans?

Vi längtar efter mer ork för att klara de krav som ställs på oss.

Som tonåringar med en pressad miljö med ett språk som vi äldre hickar inför. Med utseendefixering. Jag är glad att jag inte är tonåring. Jag tycker det räcker att vara tonårsförälder.

Vi längtar efter att få TID att bry oss mer om åldrande föräldrar, om ensamma i vår omgivning och tröstar oss med att vi i alla fall tänker tanken. Vi är i det berömda ekorrhjulet som bara vi själva har förmågan att bromsa.

Ja vi längtar efter olika saker olika perioder i livet.

“Själva längtan är beviset på att det vi längtar efter finns”, sa Karen Blixen.

Min längtan är att vi alla skulle leva efter en vishetsregel som skulle lösa all världens längtan efter en förändring.

Behandla andra som du vill bli behandlad själv!

Klarade vi av att leva efter den så skulle allt vara löst, men då hade vi ju inte heller haft någon längtan kvar.

Längtan efter förändring, efter en bättre värld.

En väninna sa till mig när hon var mitt i sin jobbiga skilsmässa: “Tänk det finns alltid de som har det värre!”

Och det har jag tänkt på många gånger när livet inte gått på bredspår utan smalspår med alltför många kurvor.

För det finns väl ingen av oss som levt ett tag som gått oskårad genom livet?

När jag hade cancer häromåret, så blev jag förvånad för jag visste inte att jag hade så många som brydde sig om just mig. Som visade omtanke. Nu längtar jag varje dag efter att jag också ska se ännu bättre vad omtanke betyder för dem omkring mig! Men där tror jag vi har olika gåvor.

Våren är längtan, är liv.

Som bjuder oss på överraskningar, positiva och negativa men som ständigt bygger upp vår längtan.

Jag är helt övertygad och tror inte det är en tillfällighet att sången Vintern rasat ut sjungs vid varje valborgseld. Den heter ju egentligen ”Längtan till landet”. Ja just det. Ordet LÄNGTAN har en vårens innebörd, precis som en privat innebörd för oss alla.

Även om längtan till våren just nu är uppfylld med råge.
Låt oss unna oss att längta,
låt oss njuta när vi uppnår en del av det vi längtar efter,

Låt oss aldrig sluta längta.
Längtan ger mening åt livet.
Må vi hålla vår längtan levande!



Jag hälsar på alla

P4 Sveriges Radio Jönköping Posted on Sun, March 06, 2016 14:19:59

Att vara lokalredaktör på Sveriges Radio Jönköping är ett toppjobb. Att bo och jobba nära lyssnarna i kommunerna i Östbo-Västbo är det faktiskt bara jag som gör. På den här bloggen tänker jag emellanåt fundera kring livet som lokalredaktör i Värnamo.


Ibland blir mitt jobb lite komiskt.

När man jobbat här så länge som jag, så är det många som känner mig, som jag faktiskt inte har en aning om vem det är. Det är självklart för mig att jag inte kan komma ihåg alla som jag har intervjuat under de över 30 år som jag har jobbat här. Men samtidigt kommer förstås varenda en som jag har intervjuat ihåg att jag har intervjuat dem. De kanske bara har blivit intervjuade en gång i livet. Det är ofta jag får säga:

-Hjälp mig att komma ihåg…

Och då kanske jag får svaret:

– Men kommer du inte ihåg att du var hemma hos mig på hösten 1979 och intervjuade mig om…

Det känns egentligen ganska härligt att ha satt sådana spår hos någon att de kommer ihåg mig över 30 år senare.

Och sen ska jag komma ihåg alla som jag gått i skolan ihop med i Gnosjö och Gislaved.

Och många kommer jag ihåg, men det är bara att konstatera att minnet är mer selektivt än jag ibland önskar mig.

Men jag kan avslöja att det skojas om mig på redaktionen.

De tycker jag känner alla och är släkt med nästan alla. Det där är inte riktigt sant. Jag är inte ens en del av världens största släkt från småländska Långaryd.

Sen skojas det också på redaktionen om att jag är rabiat när det gäller hur småländska ortnamn ska uttalas.

Jag vet hur Bor, Åsenhöga, Hindsekind, Torskinge och Reftele ska uttalas. Det har jag av födseln och ingår i min småländska dialekt. Men det är inte så lätt att komma från andra delar av Sverige och veta hur ortnamn i Småland uttalas. Men hela redaktionens ambition är givetvis att det ska bli rätt. Så varenda vikarie får veta att de ska ringa Karin i Värnamo om de är osäkra. Fast ibland blir det fel ändå, för det är inte så lätt att ens misstänka hur ett ortnamn ska uttalas i Småland emellanåt.

Och skulle jag missa att hälsa på just dig som jag har träffat innan,

så är det inte illa ment utan mer att jag kanske går i andra tankar. För min princip är enkel: Jag hälsar på alla som hälsar på mig!

Och vinkar ni när jag kommer i SR-bilen, så är det nog mest att jag inte hinner med att se vinkningen.

Jag är urdålig på att känna igen andra människors bilar.

När någon i familjen åker med, så undrar de ibland varför jag inte hälsar. Då har jag inte ens sett det. När barnen var mindre så bad jag dem vinka åt mig för jag hoppades att folk bara skulle se att det vinkades och inte hinna se att det inte var jag…



Att växa upp i Gnosjö

Gnosjö Posted on Sun, March 06, 2016 13:24:54

Från vänster: De tre lokalredaktörerna. Lasse Gunnarsson, Bertil
Melkersson och Sven Lindström. Foto: Karin Malmsten.

Detta skrevs när jag blev ombedd att medverka i boken “De tre redaktörerna minns 51 år som lokalkorrar i Gnosjö. Del 2.” av Sven Lindström, Bertil Melkersson, Lasse Gunnarsson. 2006. Isabergs Förlag.

Delar av detta är alltså tidigare publicerat. Det som publicerades i boken var en kortare variant.

Karin Malmsten (född Hermansson 1955), lokalredaktör i Gnosjö
december 1977 – mars 1978.


Var kommer du ifrån?

Fortfarande när någon frågar svarar jag automatiskt: Gnosjö. Då har jag egentligen inte bott i Gnosjö sen 1976, när jag flyttade för att gå journalisthögskolan.

Jag tillhör dem som tror att jag måste känna trygghet, mina egna rötter och min egen historia, för att våga lyfta blicken och lära känna omvärlden. Därför har jag alltid varit mer intresserad av att resa i Afrika än i västvärlden. Därför berättar jag gärna att jag är bonnadotter i tionde generationen på samma gård och kommer ifrån Gnosjö. Därför säger jag med stolthet att både morfar Gunnar Svensson och morbror Lasse Gunnarsson skrivit i VN. Tre generationer på Värnamo Nyheter!

Gnosjö för mig

är lågstadiets skolår i kommunalhusets källare med skrämmande tandläkarelukt i trappan från folktandvården på översta våningen. Smörgåspaket hemifrån och hopklistrade skolradiohäften av utspilld chokladmjölk i bänkarna och Tappers kiosk på rasterna. Sparken eller cykeln till skolbussen från Sven Carlssons. Juniorkamraterna i Saron, kojbyggen och nervikta gummistövlar, där jag skrev Beatles med tusch, köpta på lanthandeln Grönstrands.

Nybyggd skola

Vi fick flytta till nybyggd skola där vi gick i nedersta huset, och skolmaten började serveras andra terminen i femman. Jag kommer ihåg Bibeln som ibland låg på skolbänken efter rasten för att peka ut och reta mig, som växte upp i frikyrkan. Fast då pratades aldrig om mobbing och allt var idyll.

Jag förfasades över tjuvrökarna på toaletterna i skolans källare.

Den gamla cykeln, som vi målade ”konstnärligt”, borde fortfarande borde vara gömd i mossen när vi fyra tröttnade på konstprojektet i teckningen.

Metallarbetare

Sommarjobbet, fr o m mellanstadiet t o m gymnasiet, på Bröderna Liljas Metallvarufabrik där vi borrade, gängade, fräste, packade, plastgjöt, lackade, och gjorde Ideal90-lås, samtidigt som vi pratade killar.

Och ibland kom min farbror tillika fabrikören Ture i skitigt förkläde direkt från förnicklingen eller skaketunnan upp på låsarummet soliga sommardagar och sa:

– Här kan ni inte sitta i värmen flecker. Iväg och bada.

Då tog vi cykeln till Hästhultasjön, dök från Store Sten och försökte kolla årtalet på Årtalsstenen, där ett årtal knackats in en gång vid rekordlågt vattenstånd.

Lokalredaktör

En kväll under journaliststudierna ringde chefredaktör Karl-Erik Johansson och erbjöd jobb som lokalredaktör i Gnosjö.

Det blev bara i tre månader, för sen lockade att resa i Afrika och jobb på Sveriges Radio.

I Gnosjö på lokalredaktionen fanns ”human touch” långt innan begreppet existerade för mig. Jag skrev dödsrunor och tecknade porträtt av jubilarer, gick på föreningsmöten, missionsauktioner och luciatåg.

Fick skäll av läsarna när jag inte hann med att fota alla missionsauktioner och lucior.

Fick skäll av läsarna när det var för mycket luciatåg och kyrkor på bild.

Det brann både i Gnosjö kyrka efter blixtnedslag, och på High Chaparral när tåget tände eld i mossen och skogen.

Jag jobbade varannan helg och upptäckte när jag lämnade in övertidsrapporten att för övertiden fick jag varken komptid eller övertidslön på VN..

Friheten var stor att skriva om det jag själv tyckte var intressant emellan annonser och notiser. Jag upptäckte att en notis ofta lästes mer och kommenterades mer än ett med oändlig möda hopskrivet långt reportage.

Jag bär fortfarande titeln lokalredaktör med stolthet, arbetar på Sveriges Radio Jönköping i Värnamo, och sänder program i P1 och P4. (Från 2006.)

Här kan du läsa mer om Bertil Melkersson. Reportage i Värnamo Nyheter den 20 juni 2015 med anledning av hans 80-årsdag. http://www.vn.se/article/bertil-tog-ett-rejalt-yrkeskliv/