Den 23 januari 2016 var jag med med om frikyrkohistoria. Frälsningsarmén i Värnamo lades ned. Nedläggningsgudstjänst.

1878 var Bramwell Booth i Värnamo och predikade i tredje klassens väntsal på nybyggda Värnamo station. Han gästade vännen Billups som byggde Halmstad-Nässjö järnväg.

Bokhandlare Hanna Ouchterlony greps av budskapet om “Blod och eld”. Hon åker till William Booth i England och kommenderas efter några år som major till Stockholm där första mötet för Frälsningsarmen hålls på Ladugårdsgärde vid nuvarande Östermalmstorg den 28 dec 1882. Hon blir kommendör för Sverige och Norge.

I Värnamo startar kåren 1889 och läggs ner idag den 23 januari 2016. Fanorna rullades ihop och lades på den röda botbänken. Vemodigt och nutidshistoria.
Lokalen var så fullsatt så folk satt i trappan och stod och hängde mot väggarna. Vi var över 300 personer där.

De gamla sångerna sjöngs av strängmusikkåren och spelades av Hornmusikkåren från Skillingaryd. Eftersom så många delat bilder på FB och varit intresserade så uppdaterar jag nu med en länk som bjuder på fler bilder och ljud.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=6353255

På bilderna:
Soldat Britt Hilmersson.
Medlemsmatrikeln lämnades över till Therese Frisk Skillingarydskåren.
Soldaterna i Värnamo fick blomma.
Värnamosonen Bertil Dievert sjöng. En av de frälsningsofficerare som en gång vuxit upp i Värnamokåren. Två av soldaterna, Verna och Otto Gustafsson tillsammans med sin son Bertil som blev officer på 70-talet.
Kjell Olausson lämnar över nyckeln till Robert Tedenby Hela människan-LP Finnveden som precis som Frälsningsarm’en ser den lilla trasiga människan.
Pingstvännen Bernt Hirby var där för att minnas att hans farbror blev frälst vid den botbänken. Farbrodern hette Georg Gustafsson och blev en av Pingströrelsens stora ledare under decennier. Bernt tillsammans med Kjell Olausson.
FAnorna rullades samman och lades på botbänken.