Blog Image

Minnen och möten.

Karin Malmsten

Ofta har jag fått uppmaningen att berätta om människor jag mött. Här blir en del sånt. Och lite annat.

Gösta Linderholm är död. 29 december 2020.

Möten, P4 Sveriges Radio Jönköping, Uncategorised Posted on Mon, January 04, 2021 18:32:55
Sitter och lyssnar på radion där många berättar fina minnen av Gösta Linderholm.

Jag går till min bokhylla och tar fram “Lenas och Göstas bok” som fick jag av dem den 3 maj 1990. Jag vet det för de har skrivit i den.

Jag minns tillfället väl. Radio Jönköping hade under många år, nästan från starten på 70-talet till och med sommaren 2003, en sommarserie som hette “Sommargästen”. Den lokala varianten på Sommar i P1. De som fick vara med i sommargästen måste ha anknytning till Jönköpings län, men inte längre bo kvar här. De fick sommargästa. Och det är bara att konstatera. Många mindes med glädje.

En av dem var Gösta Linderholm. Hans mamma var från trakten Landsbro/Vetlanda.

- Många somrar tillbringade jag på en grisfarm utanför Vetlanda, mindes Gösta i sitt radioprogram. 

Att jag minns inspelningen så väl beror på främst två saker.

Den ena var att Gösta ville att hans fru Lena skulle sitta mitt emot honom när han bandades, så han talade till henne. Om kärlek, Provence och livet.

Det andra var att han propsade på att bara spela sin egen musik för han hade utgått från den när skrev sitt manus. Det är enda gången det har hänt under alla år jag producerade ”Sommargästen”. De flesta valde att spela andras musik.

Sen minns jag förstås värmen i studion mellan Gösta och Lena. Fast det är över trettio år sen vi möttes.

Gösta Linderholm,

f. 22 juni 1941, Stockholm

d. 29 december 2020, Strängnäs

sångare, musiker, kompositör, sångtextförfattare

https://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6sta_Linderholm

En hälsning från Lena och Gösta


Snubblade mig in i monument

P4 Sveriges Radio Jönköping Posted on Wed, June 15, 2016 13:58:07

Ajajaj. Jag snubblade när jag var ute på jobb häromsistens så nu finns tre av mina fingrar (ni ser dem i nederkant på bilden) också i monumentet i Åbroparken. Inte min mening att lägga mig i så bokstavligen. Förlåt.

Visst skulle ni också gripa tag i det ni har intill er om ni var på väg att dyka omkull?

Inte hann jag se att det var en cementplatta som var förberedd för att kommunstyrelsens ordförande och två skateföreningars ordförande skulle trycka sina händer där för att visa på samarbete. Nu blev det mina fingrar också.

Jag trodde mina fingrar skulle putsas bort men icke. Det var visst så att de tyckte det var lite kul att jag lade mig i. I och för sig ofrivilligt men ändå.

Jag lade ju fingrarna bokstavligen emellan.

Handavtryck för framtidens skatepark



Remarkabel intervju

P4 Sveriges Radio Jönköping Posted on Sun, March 06, 2016 17:58:19

Augusti 1978.

Det här tidningsurklippet handlar om en av de mest remarkabla intervjuer jag blivit utskickad på av Janne Svensson, som var redaktionssekreterare.

Ung och oförskräckt åkte jag hem till kreaturshandlaren Arvid Lindberg, som stått med sin ENORMT långa plånbok med hur många fack som helst på Vrigstad marknad. Då kom kronofogden till marknaden och tog pengarna i beslag, så han var på bild med tom dragspelsplånbok.

Arvid (1924-1994) var bror med Maranta Målle Lindberg. Många år senare åkte Målle förbi mig på redaktionen i Värnamo och det enda han kunde prata om var sina travvinster. Så han skulle absoluta göra en rad åt mig. Som jag lämnade in. Och fick 2-3 rätt. Nästa gång jag såg honom undrade jag hur han kunde spela så dåligt åt mig. “Man måste våga för att vinna”, var svaret.

Målles kassetter och skivor sponsrades av Thitusons bil i Värnamo så han var i stan emellanåt. På hans kassetters omslagsbild stod han med sin bil och husvagn, sedemera husbil, utanför Thitusons.

Målle är ett unikum och berättade gärna om hur han landade i vit kostym med helikopter vid väckelsetältet och höll Maranatamöten på Kiviks marknad granne till stripptältet.

Läs mer om

Vrigstad marknad http://vrigstadshembygdsforening.se/?page_id=668

Vrigstad djurmarknad upphör http://vrigstadshembygdsforening.se/?page_id=763

Målle Lindberg https://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%A5lle_Lindberg



Tystnad på toalett vid sändning

P4 Sveriges Radio Jönköping Posted on Sun, March 06, 2016 17:43:15

Värnamo Nyheter 10 september 1981.

Det mest störande ljudet var när vaktmästarens son övade på trumpeten. De bodde ovanpå radions Värnamoredaktion på Enehagsvägen. Det finns ingen ljudisolering som klarar det. Då slog jag på studiolampan så det lyste på deras toalett. Annars var det mest att de inte skulle köra tvättmaskinen för den skar genom studioväggarna när den centrifugerade.
Tänk vilken olika syn på tystnad. Idag har jag inget mer än lite dämpning i taket för att det inte ska eka. Nu får det gärna höras att folk går förbi utanför fönstret till min enmansredaktion på Jönköpingsvägen. I mitt lilla kontorsrum hänger en mick över skrivbordet i all enkelhet.



Jag hälsar på alla

P4 Sveriges Radio Jönköping Posted on Sun, March 06, 2016 14:19:59

Att vara lokalredaktör på Sveriges Radio Jönköping är ett toppjobb. Att bo och jobba nära lyssnarna i kommunerna i Östbo-Västbo är det faktiskt bara jag som gör. På den här bloggen tänker jag emellanåt fundera kring livet som lokalredaktör i Värnamo.


Ibland blir mitt jobb lite komiskt.

När man jobbat här så länge som jag, så är det många som känner mig, som jag faktiskt inte har en aning om vem det är. Det är självklart för mig att jag inte kan komma ihåg alla som jag har intervjuat under de över 30 år som jag har jobbat här. Men samtidigt kommer förstås varenda en som jag har intervjuat ihåg att jag har intervjuat dem. De kanske bara har blivit intervjuade en gång i livet. Det är ofta jag får säga:

-Hjälp mig att komma ihåg…

Och då kanske jag får svaret:

– Men kommer du inte ihåg att du var hemma hos mig på hösten 1979 och intervjuade mig om…

Det känns egentligen ganska härligt att ha satt sådana spår hos någon att de kommer ihåg mig över 30 år senare.

Och sen ska jag komma ihåg alla som jag gått i skolan ihop med i Gnosjö och Gislaved.

Och många kommer jag ihåg, men det är bara att konstatera att minnet är mer selektivt än jag ibland önskar mig.

Men jag kan avslöja att det skojas om mig på redaktionen.

De tycker jag känner alla och är släkt med nästan alla. Det där är inte riktigt sant. Jag är inte ens en del av världens största släkt från småländska Långaryd.

Sen skojas det också på redaktionen om att jag är rabiat när det gäller hur småländska ortnamn ska uttalas.

Jag vet hur Bor, Åsenhöga, Hindsekind, Torskinge och Reftele ska uttalas. Det har jag av födseln och ingår i min småländska dialekt. Men det är inte så lätt att komma från andra delar av Sverige och veta hur ortnamn i Småland uttalas. Men hela redaktionens ambition är givetvis att det ska bli rätt. Så varenda vikarie får veta att de ska ringa Karin i Värnamo om de är osäkra. Fast ibland blir det fel ändå, för det är inte så lätt att ens misstänka hur ett ortnamn ska uttalas i Småland emellanåt.

Och skulle jag missa att hälsa på just dig som jag har träffat innan,

så är det inte illa ment utan mer att jag kanske går i andra tankar. För min princip är enkel: Jag hälsar på alla som hälsar på mig!

Och vinkar ni när jag kommer i SR-bilen, så är det nog mest att jag inte hinner med att se vinkningen.

Jag är urdålig på att känna igen andra människors bilar.

När någon i familjen åker med, så undrar de ibland varför jag inte hälsar. Då har jag inte ens sett det. När barnen var mindre så bad jag dem vinka åt mig för jag hoppades att folk bara skulle se att det vinkades och inte hinna se att det inte var jag…